Längmanska kulturfondens stora pris 2010 tilldelas Karin Johannisson

Stiftelsen Längmanska kulturfondens kulturpris för år 2010, 150 000 kronor, tilldelas professorn i idé- och lärdomshistoria Karin Johannisson, Uppsala, ”för en ny och fördjupad syn på människan och hennes sjukdomstillstånd”.

Karin Johannisson får priset för sin viktiga medicinhistoriska forskning med fokus på hur synen på kvinnan varierat genom åren. Sitt breda humanistiska perspektiv förenar hon med naturvetenskaplig sakkunskap och förmåga att på ett klart och för alla begripligt sätt formulera sitt budskap. Genom att lägga nya infallsvinklar på frågan om skillnader respektive likheter mellan man och kvinna har hon också verkat inspirerande för debatten, inte minst inom folkbildningen. Till det bidrar hennes flitiga medarbetarskap i press och radio. Nämnden konstaterade att Karin Johannisson därmed i sin gärning tar upp de fyra huvudområden Stiftelsen Längmanska kulturfonden stöder: humaniora, naturvetenskap, konstnärlig framställning och folkbildning.

Karin Johannisson, född 1944, disputerade 1974 i idé- och lärdomshistoria i Uppsala på avhandlingen Magnetisörernas tid. 1980 utnämndes hon till docent och är sedan 1996 professor i ämnet. 2004 promoverades hon till medicine hedersdoktor.

Doktorsavhandlingen behandlar den animala magnetismen, således den medicinska behandlingsmetod, påminnande om hypnosterapi, som på 1770-talet introducerades av den tyske läkaren Franz Anton Mesmer och som i Sverige togs i bruk dels av grupper som swedenborgare och frimurare, dels av läkare.

I ett forskningsprojekt 1984 om naturresurser i ett kulturellt perspektiv medverkade Johannisson med den betydelsefulla studien Det sköna i det vilda, om hur naturen har uppfattats genom tiderna. Ett helt annat ämne tog hon upp 1988 i boken Det mätbara samhället. Den handlar om hur den moderna statistiken växte fram i 1700-talets Europa som en följd av drömmen om det rationella samhällsbygget. Efter detta återvände Karin Johannisson till medicinhistorien, först med Medicinens öga 1990 och 1994 med Den mörka kontinenten, som blev hennes genombrott även hos en bred publik och grundlade hennes livliga verksamhet som eftersökt debattör och expert i frågor kring synen på kvinnan. I boken Tecknen 2004, med undertiteln Läkaren och konsten att läsa kroppar, går författaren igenom läkarundersökningens historia från 1800-talet till mitten av 1900-talet.

Parallellt med den medicinhistoriska forskningen har Karin Johannisson tagit steget över till känslornas historia, vilket 2001 resulterade i Nostalgia, en lång essä i bokform, och 2009 i boken Melankoliska rum, som nominerades till Augustpriset i fackboksklassen och som nyligen utkommit i pocketupplaga.

Karin Johannissons styrka är att hon med sin idéhistoriska skolning anlägger så breda perspektiv på sitt ämne, samtidigt som det inte finns en enda liten sten som hon inte vänder och vrider på.