Längmanska kulturfondens stora pris 2008 till koreografen Margaretha Åsberg

Längmanska kulturfondens stora kulturpris 2008 har tilldelats koreografen och professorn Margaretha Åsberg, Stockholm, ”för förnyelse av koreografins metaforskapande kraft och kontakt med de stora myterna”.

Margaretha Åsberg är den koreograf som i Sverige fört arvet från Birgit Åkesson vidare genom att placera den klassiska dansen i en modernistisk framkant, där den förenat sig med det senaste inom bildkonst, musik och litteratur. I början av 60-talet studerade hon vid The Juilliard School of Music och The Martha Graham School of Contemporary Dance i New York och kom då i kontakt med allt det nya och gränsöverskridande som rörde sig inom alla konstarter. Återkommen till Sverige samarbetade hon med Moderna museet i uppmärksammade produktioner som Lifeboat (1976), framförd på en pråm, och Pyramiderna (1979, nyuppsatt 2001).

I detta sammanhang grundade hon också en dansgrupp med namnet Pyramiderna. Margaretha Åsberg är initiativtagare till Moderna Dansteatern, som invigdes 1986 med hennes verk Yucatan och som sedan blivit plattform för många framstående dansteaterstycken. Bland Margaretha Åsbergs främsta verk kan också nämnas Atlanten (1989) och Det muterade paradiset (1991), som har visats på turnéer i Europa. 1992 blev Margaretha Åsberg utnämnd till Sveriges första professor inom dansområdet. Som Moderna Dansteaterns konstnärliga ledare verkade hon till utgången av 2003.

Utmärkande för Margaretha Åsbergs verk är, förutom den nyskapande koreografin, det intima samarbetet med bildkonstnärer som Olle Kåks, Jan Håfström och Håkan Rehnberg. Ur Margarethas dansgrupp skulle komma att utgå en lång rad av den nya dansens koreografer och dansare som kom att sätta sin prägel på den svenska dansen under de följande decennierna. Med en starkt symbolmättad danskonst, som lagt stor vikt vid det dramatiska och visuella, har Margaretha Åsberg gjort den moderna dansen till en bred publik angelägenhet utan att ge avkall på komplexitet och konstnärlig kvalitet. Med sin senaste uppsättning Tusen år hos Gud (Elverket, 2006) visar hon att den moderna dansens förening med teater, litteratur och bild hör hemma på scener som når en stor publik.